måndag 13 oktober 2008

Armenien


1998 var jag med MFF till Armenien för en bortamatch i någon cup av något slag.
Jerevan var staden vi flög till i deras lilla flygplan. Vi fick åka med och det var jätteroligt att gömma mina kameror när jag var på toaletten. Ja, ja, det får man stå ut med. Det var första gången som jag hade med mig en satellittelefon.
Vi hade hyrt in en och jag hade försökt att få det att fungera under en hel dag. Det var liksom inte bara det att man skulle plåta och så utan man skulle också rikta in den där satelliten mot rätt satellit uppe i rymden.
Men det fick aldrig jag lära mig på fotoskolan som jag aldrig gick på...
Vi flög ner. Jag och en reporter och så två representanter från supporterklubben och så spelarna också såklart.
När vi kom fram till hotellet i Jerevan så såg jag på mitt rum att det stod en modern telefon med signaturen AT&T på.
Jag drog ut sladden och satte i min dator och så sprakade allt igång och det var bara att sända bilder.
Min stora väska med den där paraplytelefonen ställde jag i garderoben och insåg att det var helt onödigt.
Ute på det stora torget var det massor med folk och det visade sig vara en militärbegravning. Jag gick ut och fotograferade direkt.

Efter det var det mat och MFF hade med sig en egen kock och jag minns inte idag vad vi bjöds men det var gott i alla fall.
Svenskt. Typ.
Men är det inte därför man reser för att prova lite nytt och så, jo kanske det men inte med idrottsmän.
Det ska vara knäckebröd och kalles kaviar och jag är den sista att klaga när man får god mat.
Ja, ja.
Samma dag som matchen skulle spelas så fick vi inte träffa några spelare för dom skulle vila och göra sig klara för matchen.
Såklart.
Vi besökte istället ett barnhem som låg en bit utanför Jerevan. Det luktade stickande urin och jag anar bara att dom där våta fläckarna i korridorerna var just urin. Här bodde barn från alla åldrar tills dom var 18 år.
Kom gjorde alla möjliga. I Armenien lämnar man bort sina barn om dom går inåt med fötterna. Råkar det vara så att barnet skulle vara vänsterhänt så kan det räcka för en barnhemsplats. Ofta är det fattigdomen som för dom flesta av barnen hit.
Oavsett anledning så är det ingen bra miljö att växa upp i för någon av barnen.
När man fyllt 18 slängs man ut på gatan och ofta kommer barnen inte längre heller.
Enligt deras lagar så ska barnen få några dollar i månaden men ingen har koll på dom och barnen har ju inga adresser heller.
Prostitution och droger är det som väntar.
Den här flickan fyller snart 18 år och hon sitter på sin säng med sin gula nallebjörn. Hon gillar att ha ordning och reda berättar hon. Hon sägs bli lugnare då. Idag borde hon vara 28 år om hon lever fortfarande.
Det får jag aldrig reda på.

MFF vann matchen och det var mer vakter än publik på den stora arenan. Vi åkte direkt efter slutsignalen till flygplatsen och piloterna fick inte lämna landet och efter timmar med strul kom vi iväg men ett ordentligt oväder gjorde att vi fick landa i Rumänien och tanka. Det blev en lång hemresa men killen som skulle servera oss hade bunkrat upp med öl och vin och vi var några få i planet som "fick" dricka av det.

Inga kommentarer:

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden