whisky och whiskas

När jag var ny på Sydsvenskan hade jag en period då jag hade svårt med lägenhet.
En tid fick jag bo hemma hos min kollega Lars Brundin och hans familj i Hjärup.
Tack för det, härliga människor.
Jag tog en bild på "brunte" och hans dotter som jag hittade idag.
Det var min första rulle med en hasselbladare och nu när jag ser den så gillar jag den.
En sommar var dom på semester och dom frågade mig om jag kunde hjälpa dom att vakta katten.
Jag och djur går sådär kan jag säga.
Har ingen riktig passion för det så när jag kom dit och skulle hälla upp den där whiskasburken kom ju katteländet direkt och skulle liksom nosa i burken och för mig är det på tok för närgånget. Jag hittade sonen i familjens hockeyklubba i garaget och med den lyckades jag trycka upp djuret på köksluckan och med andra handen fixa till maten.
En kväll sov jag kvar där, när dom var borta och jag smuttade lite på "bruntes" barskåp och katten som och la sig på mig där i soffan. Vi mös en kväll och snackade om vad som är viktigt i livet. Vi lyckades faktiskt bli ganska goda vänner.
När dom var hemma igen och min nyfunna vän hade gått upp några kilon fick jag reda på att han eller om den var en hon skulle ha en burk på deras semester INTE en varje dag som jag bjussade på.