"Jävla skitbransch" är ett utryck jag hör oftare och oftare.
Missnöjda frilansare och mediahus som i sin tur pressar priser och försöker få loss bra saker så billigt som möjligt.
Men är det tidningarnas fel eller är det våra kollegors?
Det finns alltid någon som kan sälja det billigare, även om det råkar vara sämre - men just det kanske inte alla redaktörer har kunskap att se.
Om alla bara följt BLF:s prislista eller SFF:s för den delen hade ju saken varit klar.
Det kostar vad det kostar.
Att mediahusen vill ha det billigare är ju inte så konstigt, det är ju våra kollegor som säljer sig billigare eller som det också heter "dumpar priserna" som ställer till det.
Kanske det är dags för en fotografstrejk?
Det känns som fotograferna i landet hunsas med och behandlas dåligt och så kommer det en gymasie-elev eller en bemanningsanställd och gör det för halva priset.
Vi får den bransch vi förtjänar på något vis.
Inte så konstigt alls.
Nej, jag skulle gärna se en fotografbransch där det är samma prislista som gäller.
Visst, du kommer alltid kunna hitta en billigare bilverkstad i förorten, men din service gäller inte i serviceboken. Du kan få bilen lagad - men tyvärr - den kanske inte håller eller känns helt bra i magen.
Men vadå, det är ju bara en "skitbransch".
3 kommentarer:
Problemet i jämförelsen ligger i att det inte går att tolka hur en växellåda bör eller ska fungera. Den kommer bara att fungera på ett sätt i alla fall.
Kvalitet på bildjournalistik bottnar i subjektiv uppfattning och bedöms olika från individ till individ, från tid till annan och utifrån nyhetsvärdet.
Därför blir det så lätt för redaktörer och mediehus att bestämma bildernas pris utifrån dagsform, direkta impulser och vad som känns bra - eller dåligt - i magen just för stunden. Godtyckets förbannelse helt enkelt. Men också utbudet förstås.
Därför är nog din fråga egentligen svaret givet; Att det varken är fotografernas eller uppdragsgivarnas fel att det ser ut på det här sättet.
Marknaden styr utbud och efterfrågan. Alldeles för många fotografer på en och samma arena, leder enligt alla kända ekonomiska modeller till lägre priser.
Den eller de som klarar sig bäst i den miljön är fotografer med förmågan att fukta fingret i luften, se bortom horisonten och hitta nya vägar in i framtidens bildjournalistik och plattformer.
Det finns annars en uppenbar risk att en ny typ av avreglerad taxibransch växer fram här. Trimmade taxametrar och svartåkare på 25000 asa i dunkelt fulljus.
Fotografbubbla eller pyspunka - Kan det också vara så att priset på bild tidvis har varit för högt och att inflationen urholkar värdet i en tid där nyhetsbilden tas av cyklisten på gatan - i ögonblicket när skeendet sker?
mvh
Hans Berglund
En gång hade bokhandlarna fasta priser, ungefär som Systemet, och man fick inte lov att sälja böcker på ICA, Coop eller Hemköp. Ingen vill tillbaka dit. Digitaliseringen är en del av problemet. Priset på en nyttighet konvergerar mot marginalkostnaden för att göra ytterligare en kopia. Noll, nil, zero. Musik- och filmbranschen har gått igenom ett elddop och överlever genom att leverera innehåll som en service. Getty fungerar på samma sätt. Open source, software as a service.
Jag tillhör dem som delar innehåll under Creative Commons-licens. Närmare bestämt en som innehåller share alike i villkoren. Det betyder att det är fritt fram att använda mina bilder i resurser med samma licens. Om jag skulle lagföra alla som tar mina bilder och inte är villiga att dela så hade jag behövt en heltidsanställd advokat.
Funderar allvarligt på att döda mina bildströmmar.
Tiden när musiker och fotografer kunde få ett tillskott till pensionen från bilder ur arkivet eller pengar från STIM är förbi. Workshops, kurser, konserter...
Nu tar batteriet slut.
Sigfrid
Tack båda för tänkvärda och bra inlägg.
Självklart handlar det om tillgång och efterfrågan.
Surt bara på många sätt.
/LarsD
Skicka en kommentar