torsdag 31 december 2015

Summeringen av 2015 (10000)


Årets sista dag för 2015.
Som om inte det skulle räcka är detta, just detta du läser mitt tiotusende blogginlägg.
Tiotusen inlägg.
24/10 2007 gjorde jag mitt första inlägg.
Det är rätt många år alltså som jag hållit på att skriva och fundera kring fotografi på bloggen.
Jag har försökt lyfta många kollegor och fotografer så gott jag kunnat.
Säkerligen hade jag kunnat vara bättre på det.

Är det dags att lägga av kanske?
Folk i min närhet hatar när jag skriver så, det är som att be om att få kommentarer om att jag inte ska göra det, sägs det.
Men det handlar inte om det.
Vi skiter i det nu, låt oss ta oss igenom det här inlägget istället.

-----------

2015 har rusat fram.
Jag slutade jobba på heltid förra årsskiftet (På Sydsvenskan) och tänkte nog, naivt kanske, att nu hade jag chansen att göra alla de där sakerna jag drömt eller planerat.
Riktigt så blev det inte.
Tiden har rusat fram och nu sitter jag redan här alltså och ska summera 2015 för att sen gå vidare mot 2016.
Konstigt kanske, men sådär är det.

-----------

Det har hänt massor under året såklart.
Jag fick chansen att bevaka Malmö FF:s träningsläger i USA ännu en gång med avgång redan i januari.
Den här gången bodde vi så ruggigt bra i ett hyrt hus vid stranden på Anna-Maria Island och hade sådär 20 minuter till träningsplanen.
Det var såklart fina dagar det där och jag åt krokodil en kväll tillsammans med fotograferna Niklas Larsson och Tomas LePrince och Johan Wall.
Fin kväll.
Bara veckan efter den där resan tog jag bussen till Landskrona för operation.
Jag har opererat mig en gång tidigare (jag var 4 år då) så jag var riktigt nervös den här gången.
Allt gick hur fint som helst och efter det kunde jag sitta stilla och titta på Breaking bad i en nyköpt fåtölj.
En vecka efter operationen hade jag fått in två maffigt fina uppdrag tyckte jag och haltade mig iväg på de där uppdragen, samma dag så det blev en på tok för lång och hård dag för en nyopererad.
Såhär i efterhand känns det dumt till och med.

Början av mars var jag på Danska Årets Bild.
Bra kväll och härlig inspiration, det är alltid det för att en vecka senare bevittna svenska Årets Bild på Fotografiska.



-----------

21 mars såg jag Thåström i Malmö.
Grymt.

-----------

I slutet av April var Kalle Melander och Emma Larsson och jag och firade Åsa Sjöström som fick pris i World Press Photo i Amsterdam.
Underbara dagar som vi rundade av med en bio innan flyget gick.
Samtalen med Kalle är alltid himla fina.
Långa, lätta och underbara.

-----------

En vecka efter den där Amsterdams-resan fick jag chansen att föreläsa för min "moderstidning" VLT i Västerås och det var riktigt fint att få komma tillbaka till den och berätta för hela gänget hur jag tänker kring bildjournalistiken.
Dagen efter hade jag och min vapendragare Jonas Lindkvist en workshop i Malmö.
Tyvärr hade vi några avhopp på slutet men vi var en liten naggande god skara som nördade ner oss i reportaget och deltagarna fick chansen att fotografera i Malmö under Toughest.
De gick också därifrån med massor med bra bilder, vilket alltid värmer extra i magen.

-----------

I maj var jag också på SM i boxning och jag hade följt Patricia Berghult en liten tid.
Dels för att hon är så cool men framför allt att hon har ett mål och ett driv som jag gillar.
Det här var första gången jag inte tog en enda stillbild på en "stickning" utan jag ville filma hennes resa fram till SM och det var också lärorikt.
Det funkar nämligen väldigt olika från stillbilden.
Se gärna filmen jag gjorde om henne.



Till den här filmen hade jag tänkt att jag skulle ha en åkning över själva tävlingsarenan filmad med min drönare så när jag lät den lätta från marken försvann den som en nyårsraket.
Lärdom.
-----------

En snabbis med yngsta dottern (hon med downs) till New York när det är som vackrast.
Vi njöt några dagar i värmen och såg oss omkring och jag var aldrig säker på vad och hur mycket hon tog in.
Nu vet jag bättre.
Hon pratar ofta om den resan vi gjorde.



-----------

Årets troligen häftigaste utflykter gick norrut.
Min vapendragare Torbjörn Jakobsson hämtade mig i Luleå och så körde vi norrut mot Karasjok i nordnorge.
Vi delade rum.
Pratade mycket och samtalen med Tobbe och lugnet är så himla fint.
Att dela rum var såklart heller inga problem.
Lätt.


Vi hade grymma dagar där och åt pizza sent på natten i fullt lyse och vi skrattade och fotograferade.
Det var Sapmi Pride som var anledningen till att vi åkte upp.
Härliga människor.
Det var där och då som jag bestämde mig för att göra en film i veckan under juni,juli och augusti.
Det kändes rimligt just då och jag började med en liten film om vår resa upp och ner.
Se den gärna, det är förresten Tobbe på "tumnageln" till filmen.



-----------

Vi (jag och några gamla kollegor) gjorde en tidning förresten.
Sex nummer á 10000 ex vardera.
Lyckligt Lottad kallar vi den och den riktar sig till kolonilottsägare i Malmö/Lund.
Vi håller just nu på att planera säsong nummer 2 för fullt och annonsavdelningen säljer annonser.
Kul.

-----------

Innan sommaren kom igång tog jag mig en sväng till Island också.
Jag hade tänkt på den grejen så många gånger och nu var det liksom tid tyckte jag.
Jag ville träffa en av FC Rosengårds stjärnor Sara Björk Gunnarsdottir hemma på Island.
Detta var mitt under VM som Island alltså inte var med i så det borde vara lättsålt.
Men det var det inte.
Många av de redaktörer jag tog kontakt med svarade inte ens.
Lärorikt och skrämmande på samma gång.



-----------

Förutom mina sommarfilmer så fick jag chansen att göra ett av årets roligaste reportage för Offside.
Jag fick chansen att åka till Berlin med ett gäng härliga killar till Maccabi Games i Berlin.
Underbara dagar dr nere och roligt att enbart få fotografera.
Att jobba för Offside gör jag gärna igen såklart.







-----------

Italien hann jag också med en vecka innan det var dags för workshop i Kalmar tillsammans med Jonas Lindkvist igen.
Det var vårt tredje år som vi arrangerar sportworkshop.
Extra roligt var att vi träffade på Albert Håkansson en tidig morgon. han var bildchef på Expressen när vi var där tillsammans och träffades för första gången dessutom.

-----------

Sen kom hösten.



Vi hade så fina dagar på västkusten. Peter Claesson, Johan Bävman, Kalle Melander, Leif Å Andersson sågs under två dygn och samtalade och hade det fint bara.
Så mycket det ger!
Hurra för det och jag ser redan fram emot vår nästa träff.
På Gotland sägs det.

-----------

U2 både i Barcelona och London.
Bra så.

-----------

PF-dagarna i Danmark med David Guttenfelder (bland annat) och med fina kollegor dessutom.
Bra samtal, bra och så inspirerande.

Nu i december fick jag ju chansen att föreläsa i Falun och de där två nätterna gav mig mersmak.
Det var sagolika kvällar båda två.
Magasinet där Jonny Mattson (du minns GP:s duktiga sportfotograf) stod i baren.
Backstage-festen och snacket med min gamla (från barndomen) vapendragare Göran Thorén.
Så fina dygn.

Men jag hann också göra en bok om en match i Malmö den 25/11.
Jag hyrde in några fotografer och text och form och vi gjorde en bok av den där matchen.
Bara det var ett projekt värt att nämna tycker jag.
Förvånad hur få kollegor som köpt den ändå.



-----------

Blogginlägg?
985 stycken. Sämre än förra året men hej vadå?
Vi snackar ändå tio tusen inlägg.

Årets Konsert?
Men det blir ju U2 såklart.

Årets Resa?
NordNorge åker jag inte så ofta i och det var fina dygn.
Väldigt ljusa och speciella.

Årets Tidning?
Fool, Horis ont, Offside och Eyewitness.

Årets Fest?
Har inte varit på väldigt mycket fest under året.

Årets Balsam?
Amsterdam, Karasjok och Västkusten.

Årets Restaurang?
Den där i Barcelona som Håkan Lindgren tipsade om gillade jag.
Liksom de i Toscana, kvällarna där var mer än grymma.

Årets Dokumentär?
Soptippens barn var stark och mer än genomarbetad.

Årets Fotograf?
Jag tror att det är Anders Hanssons tur i år.
Jag stör mig lite på att ÅB-styrelsen ändrade tillbaka reglerna så det ska vara 25 bilder som man betalar och tävlar speciellt i.
Det innebär att (jag gissar nu) vi får in 6-12 ansökningar i den klassen.
Jag tycker också Jörgen Johansson kan lyftas fram här.
Han är driven som satan och gör sina historier väldigt bra.

Årets Förhoppning inför 2016?
Jag hoppas på massor med uppdrag och roliga saker under 2016.
Kanske finns det också en förhoppning på lite fler filmuppdrag än under 2015.
Men jag ska sätta mig och gå igenom det där mer noggrant och jag gissar att du skiter i mina målsättningar.

Du ska bara se till att ha ett riktigt GOTT NYTT ÅR!




Jag är glad att du tittar in här då och då.
Tacksam.

(se gärna lite av mina sommarfilmer)

















tisdag 29 december 2015

Malin Hoelstad

Du har läst Malin Hoelstad va?
Annars gör du det här och ser på filmen också.

tisdag

I det här inlägget tänker jag att jag rundar av med två små filmer.
Du är säkert ledig och har tid att sitta och titta på film just nu, jobbar du hinner du ändå.
De är korta.

Nu har jag lagt till alla mina "luckor" till höger här så du kan gå igenom inte mindre än fyra år av julkalendern.
Gör det.

Annars händer det inte väldigt mycket kan jag lova.



måndag 28 december 2015

Mellandagarna

Jag bläddrar i boken fram och tillbaka. Tänker tillbaka på 1955 när bilderna togs.
Såklart kan jag inte det, min storasyster var inte ens påtänkt då.
Mina referenser kommer från filmens värld och fotografiets.
Robert Frank.
Reste runt i USA och fotograferade och det mynnade ut i boken "The Americans" som förföljt mig så länge.
Den ska ha förändrat fotografiet sägs det.
Visst, med glasögon från 1955 så var det säkert så.
Mycket är skit om du frågar mig, men det finns en och annan pärla också såklart.
Konstigt vore annars, med den hyllningen.
Oavsett så inspirerar den, fotografi gör ofta det.

------------

Idag kom solen dessutom och jag ser att båda mina kollegor Lars Brundin och Åsa Sjöström är representerade i en fotofestival jag inte kände till.
Grattis, vad roligt.
Kolla mer här.

-----------

Mellandagarna är de dagar som jag gissar att flest fotografer (inom dagspressen) ägnar åt Årets Bild.
Tänk om samma energi fanns året runt, vilken grej.
Det kommer ZIP-filer från hela landet som jag får kolla på och säga vad jag tycker.
Hur ska reportagen byggas och vilka bilder ska med.
Jag älskar det.
Tack för möjligheten att få vara med och tycka och tänka.
Själv har jag fått ett lite kantat förhållande med tävlingen.
Jag bryr mig inte riktigt på samma sätt längre, det är varken facit eller så viktigt längre.
Det är synd, jag saknar det.
Vill tillbaka till den glöden, den glädjen kring tävlingen jag hade.
Vi får se om den kommer.
Under nästan 15 år sågs vi, jag och Jonas Linkvist och Torbjörn Jakobsson och grottade ner oss.
Inte för att tävlingen var viktig, men det fanns en sporre i den och det var en chans för oss att snacka bild väldigt mycket, helt ostört under en hel helg.
De där helgerna var oftast årets bästa.
Lärorikast.
Någon av oss fick ofta pris också.
Det var en bonus.
Några vänner har varit på mig i Malmö och velat ha det samma igen, men det har inte blivit något och nu är jag borta nästan fram till deadline.
Under mina år som bildchef samlade jag hela gänget, ofta 2-3 gånger i december och alla fick chansen att visa vad de tänkt skicka och vi diskuterade och käkade Meze.
Underbara kvällar och Sydsvenskan har heller aldrig tagit så många priser som då.

------------

Nu har solen tittat fram.
Och snön.
Jag hatar snö.
Den är onödig på något sätt.

------------

Hoppas du får fina mellandagar.

fredag 25 december 2015

Julen

Jag tror den här bilden får symbolisera den här julen lite.
In i grottan.

Lugnet har liksom infunnit sig och det gäller att ladda upp inför nya planer och projekt efter helgerna.
Jag ska verkligen närstudera boken tänker jag.

Jag ser på statistiken att det är många som följt min kalender och det gör mig glad såklart, det är meningen med hela grejen.

Jag bjussar på lite kortfilmer så länge.







torsdag 24 december 2015

Lucka 24 Per-Anders Pettersson


Här ligger Per-Anders Pettersson och det är julafton.

Boråsaren som via Stockholm flyttade till New York och vidare till Sydafrika där han bott den senaste tiden.
Det är en ära att på julaftonens morgon presentera en av Sveriges världsstjärnor till fotograf.
Jag är glad för det och jag tycker du mellan klappar och annat kan öppna lucka 24 i den här kalendern.
Självklart blir detta sista luckan för i år och med det önskar jag dig God Jul.
Men nu öppnar vi lucka 24, alltså med Per-Anders Pettersson.

Är det något reportage/jobb du är extra nöjd med från året?
Ett projekt jag arbetar med i Kongo som kommer att bli fantastiskt. 
Allra mest är jag nöjd med projektet om modeindustrin i Afrika som nu avslutas i December efter 5 år. 
En bok kommer ut i maj nästa år. 
I år har jag plåtat i Sydafrika, Kongo, Etiopien, Kenya, Uganda, Ghana, Elfenbenskusten och Mozambique för det projektet. 

Stolt över mig själv att jag har fortsatt jobba med det här och hur allt kommer på plats när man har täckt alla olika vinklar och ger det tid (en process på fem år).
Det blir alltid bättre.

Vad är din idé om fulländad lycka?
Jobbet har alltid varit mitt sätt för att bli tillfredsställd och känna lycka. 
Det är så fortfarande men att att ha sina riktiga vänner och sina “loved ones” nära är viktigt. 
Det blir viktigare ju äldre man blir tycker jag. 



Foto: Per-Anders Pettersson

Har du haft en riktigt dålig drogupplevelse?
Aldrig testat droger. 

Vilken är din största fobi?
Att bli innestängd i ett rum utan fönster med heltäckningsmattor och djurfällar.
Jag är allergisk mot det. 

Vilken är din favoritsvordom?
“fucking shit” antagligen

Vad är din största rädsla?
Att inte hinna med allt som jag vill göra. 



Foto: Per-Anders Pettersson

Vad ogillar du i din personlighet?
Har ibland problem att “handle” stress. 
Svårt att hålla för många saker i huvudet.  
Jag önskar ibland att jag kunde ha tusen saker i huvet och samtidigt ha koll på allt. 
Som en dator. Men det går ju inte. 

Vad är din bild av total misär?
Det är så olika men jag tycker ändå att det är att inte få samma möjligheter i livet som andra. 
Sydafrikas fattiga befolkning är fortfarande drabbade av sviterna efter Apartheid. 
De dagliga skolorna och dålig utbildning generellt. 
Ekonomisk apartheid nu. 



Foto: Per-Anders Pettersson

Vad ogillar du i andras personlighet?
Att man inte vågar säga och tycka vad man vill. 
Att man ljuger om löjliga saker och onödiga saker. 
Det är ofta en besvikelse för mig. 

Vilken levande människa beundrar du mest?
Dr. Denis Mukwege

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
“Multitasking” Det går inte.



Foto: Per-Anders Pettersson

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Det långa håret.

Vilken levande människa ogillar du mest?
Just nu Donald Trump 

Vilken är din största motgång i livet? 
Jag har aldrig haft någon direkt motgång. 



Foto: Per-Anders Pettersson

Vilken bok har betytt mest för dig?
The Photographic Essay: William Albert Allard

Det konstigaste stället du vaknat upp på?
På taket på ett hus sovande med Talibaner några mil utanför frontlinjen I Kabul. 

Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan. Vem skulle det vara?
Mario Testino.

Var skulle du helst av allt bo?
Kapstaden.

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Lojalitet. Uppriktighet. 

Hur skulle du vilja dö?
Bläddra i mina böcker. 



Foto: Per-Anders Pettersson

Vad är din största extravagans?
Just nu en Rod Mercedes SLK 55 AMG Cabriolet. 
Köpt för några månader sendan. 
Annars bara min lägenhet i Kapstaden och allt som finns i den. 

När ljuger du?
I väldigt extrema fall under mitt arbete. 
Aldrig privat. 

Vilken är ditt favorityrke?
Fotograf.



Foto: Per-Anders Pettersson

Vad är ditt motto?
Stanna längre och ge inte upp dina drömmar. 
Det är allt du har. 

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?
Pissar i duschen! 
Det gör val alla? 

Ångrar du något i livet?
Det hade varit bra med en universitetsutbildning men då hade jag inte gjort resan som jag gjort. 

Då hade allt sett annorlunda ut.

-----------


Tack som bara den för hjälpen Per-Anders Pettersson.
Jag köper boken såklart!
Kolla gärna in hans hemsida också.

Glad Jul!



Foto: Per-Anders Pettersson

onsdag 23 december 2015

Lucka 23 Jacob Ehrbahn

Jag lyckas få med ännu en dansk favorit i min julkalender.
Det här är fina, duktiga och trevliga Jacob Ehrbahn.
Till vardags jobbar han på Politiken och i Danska Årets Bild tar han alltid hem massor med priser.
Bland annat. 
Han gör det i World Press Photo också nämligen.

Jag gillar verkligen Jacob för att han är så duktig på att blanda allvar och humor på ett fint sätt.
Det är inte helt vanligt att fotografer är så breda som just Jacob.
Att ena dagen stå mitt i kriget i Ukraina och nästa dag följa ett Triathlon-lopp i Danmark för att nästa dag fotografera hårdrockare framför scenen någonstans.
Du har väl inte missat att han precis gjort en bok om just det ämnet.
Du köper den här eller här.

Gör det!

Men kanske det börjar bli dags att öppna lucka 23.
Idag alltså med danska Jacob Ehrbahn mina damer och herrar!



Är det något reportage/jobb du är extra nöjd med från året? 
Flygtningestrømmen till Europa er en viktig historie, som jeg har lagt meget energi i. 
Ud over at have dækket historien i Danmark og Sverige har jeg været afsted på fem reportageture til henholdsvis Sicilien, Lesbos og Ungarn.  

Vad är din idé om fulländad lycka?
Jeg tror at lykke er en følelse man oplever i små glimt og jeg tror at det er en følelse der er tæt forbundet med om man føler sig elsket.



Foto: Jacob Ehrbahn

Har du haft en riktigt dålig drogupplevelse?
For mange år siden har jeg prøvet at ryge hash et par gange og haft nogle rigtige creepy oplevelser med det. Den ene gang havde jeg en følelse af at alt hvad jeg foretog mig havde jeg oplevet før. Det var som et  deja vu uden ende. Hash og andre stoffer er ikke noget for mig. Det eneste rusmiddel jeg indtager er alkohol og kun ved festlige lejligheder.

Vilken är din största fobi? 
Jeg er ikke glad for slanger.

Vilken är din favoritsvordom?
Jeg er god til at bande og prøver fra tid til anden at holde op med det/begrænse det. så kan jeg godt lide at råbe “Sådan noget guano”



Foto: Jacob Ehrbahn

Vad är din största rädsla?
At der sker noget forfærdeligt med dem jeg elsker.

Vad ogillar du i din personlighet?
Om 9 ud af 10 ting går godt har jeg en tendens til at fokusere på den ene ting der ikke gik godt, i stedet for at glæde mig over de ting der gik godt. Det er både en styrke og en svaghed.

Vad är din bild av total misär?
1. Når mennesker behandles uværdigt og uretfærdigt. 2. Mig selv med tømmermænd.



Foto: Jacob Ehrbahn

Vad ogillar du i andras personlighet?
Mangel på empati.

Vilken levande människa beundrar du mest?
Min frue for at holde mig ud.

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Selvtilstrækkelighed.



Foto: Jacob Ehrbahn

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
For at holde min selvovervuderingsevne intakt, vil jeg springe det spørgsmål over.

Vilken levande människa ogillar du mest?
Jeg synes julemanden er et røvhul, han har ikke givet mig nogle gaver i årevis.

Vilken är din största motgång i livet?
Hvis jeg vågner op en morgen og der ikke er mere kaffe.

Vilken bok har betytt mest för dig?
Jeg har ikke EN bog der har betydet mest for mig. Men jeg vil nævne en hvor der ikke er et eneste ord i, udover titlen.
"Forbi Færøerne" af Per Folkver er en fotobog jeg ikke forstod en skid af da jeg købte den, men senere kom til at sætte stor pris på.
Det er en fragmenteret fortælling fra Færøerne, hvor jeg får følelsen af at træde ind i en underlig drøm. Det er fotografisk punk med nerve og identitet. Det er en hyldest til øjeblikket, til hverdagen, til det uperfekte - Til livet. Per er her desværre ikke mere, men når jeg bladrer i bogen kan jeg se og høre ham i alle billederne og det er dejligt fordi han var et af de mest inspirerende og generøse mennesker jeg har mødt.



Foto: Jacob Ehrbahn

Det konstigaste stället du vaknat upp på?
Listen er lang. Men jeg har engang sovet i et telt (en ger) i Mongoliet, sammen med to journalister og en mongolsk familie. Vi var 14 mennesker i alt. Jeg lå på gulvet og brugte familiefaderens vinterjakke som dyne. Da jeg vågnede næste morgen opdagede jeg at der lå to kalve nede ved mine fødder.

Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan. Vem skulle det vara?
Min kones nye mand.

Var skulle du helst av allt bo?
Med det liv jeg har, bor jeg perfekt i Espergærde, hvor jeg bor nu. Men jeg kunne godt tænke mig et klima som i sydfrankrig.



Foto: Jacob Ehrbahn

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Jeg er en del af en gruppe venner på 15 mand, hvor de fleste af os har kendt hinanden i 30 år eller mere. Det er en flok kloge, kærlige mænd, som stadigvæk har lyst til at holde sammen og dele livserfaringer på trods af alle vores forskelligheder. Det synes jeg er smukt. At vi trods vores fremskredne alder, stadigvæk kan opføre os som en flok teenagere når vi er sammen er befriende.

Hur skulle du vilja dö?
Jeg vil ikke dø - punktum.

Vad är din största extravagans?
Starbucks og andet dyr kaffe.



Foto: Jacob Ehrbahn

När ljuger du?
Normalt lyver jeg  ikke, men jeg er ikke villig til at dele alt i en julekalender på nettet. Derfor har jeg løget for jer omkring modgang i livet.

Vilken är ditt favorityrke?
Nogen gange er det at være fotograf på en stor dansk avis

Vad är ditt motto?
Jeg har ikke noget motto.

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?
Jeg kan godt finde på at synge når jeg kører bil - ikke noget man skal ønske sig at høre.

Ångrar du något i livet?
Nej.



Foto: Jacob Ehrbahn

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden