lördag 8 december 2012

Lucka 8 med Erika Berglund


När du smyger upp lucka 8 så hittar du Erika Berglund.

Är det något jobb/reportage du är extra nöjd med från året?
Jag åkte till Los Angeles och San Francisco i våras och kom hem med ett gäng tusen bilder på de transor som jag hade hängt med i sex veckor. 
Jag hade ingen aning om vad det skulle bli av allt material men resultatet blev en serie på 35 bilder från den galnaste bussresa jag varit med om. 


 Foto: Erika Berglund

Berätta mer?
Jag åkte iväg på en roadtrip med ett hundratal dragqueens. Stämningen under resan var totalt ohämmad och hysterisk. 
Inga som helst gränser, fest och totalt fokus på utseende. 
Jag var hela tiden intresserad av att ta reda på de här människornas bakrund men jag upplevde det som att de ogärna pratade om det. Deras mål var hela tiden att bli sedda, bekräftade och få kärlek. 
Jag är otroligt glad över den positiva responsen jag fått på bilderna och det är så klart jättekul att reportaget har uppmärksammats. 
I söndags var jag hemma hos några jag nyligen lärt känna sedan jag flyttade till Stockholm och i deras sovrum sitter en av mina bilder inramad på väggen. 
Det är sådant som såklart känns väldigt smickrande. 

Vad är din idé om fulländad lycka?
När jag får vara tillsammans med dem jag tycker mest om. 
Kanske sitta på en brygga i sommarnatten, lyssna på musik och sjunga tillsammans. 

Vad är din största rädsla?
Cancer, för mig är det den vidrigaste sjukdomen. 
Det är två år sedan cancern, efter nästan ett år av slit, blodtransfusioner, smärta, cellgifter och otaliga provtagningar, tog min pappa. 
Att han inte längre finns är fortfarande lika ofattbart och precis lika tomt. 
Att se en så stark människa brytas ned på det sättet som sjukdomen gjorde med min pappa har ändå gjort mig till en kämpe och jag är inte rädd för döden längre men rädd för att förlora mina nära. 
Och till alla som just nu kämpar precis som jag och min pappa gjorde vill jag bara säga, ge aldrig upp!    






Vad föraktar du i din personlighet?
Att jag blir ambivalent väldigt ofta. 
Jag har otroligt svårt att bestämma mig och ta beslut. 
Det handlar om små saker som egentligen är riktigt larvigt. 
Vilken chipssort ska jag ta? 
Det ena eller det andra tandkrämsmärket, mint- eller apelsinchocklad? 
Cola eller Sprite? 
Att handla kan ta dubbelt så långt tid. 
Ica får minska sortimentet till en enda sort av varje! 
Viktiga beslut å andra sidan är inga problem.

Vad är din bild av total misär?
I morse satt jag och bläddrade bland bilder taggade med ”Gaza under attack” på Instragram, blodiga döda barn, total förstörelse. Man blir helt avtrubbad. 
Det är den värsta misären. 

Vad föraktar du i andras personlighet?
Falskhet.

Vilken levande människa beundrar du mest?
Jag beundrar många av mina vänner, hur kloka de är och många gånger blir jag så imponerad av saker de åstadkommer som jag inte ens visste om att de kunde. 
Josefin och Marit heter två väldigt smarta och fina vänner jag har. Sen läste jag nyligen om Shin Dong-hyuk, killen som lyckats fly från ett fångläger i Nordkorea, hans livshistoria gör mig helt mållös. 
Människor som trots all tänkbar motgång lyckas ta sig igenom och komma ut ännu starkare på andra sidan. 
Sådant beundrar jag. 

Vilken är din största extravaganza?
En riktigt lyxig och god middag, den ska innehålla parmaskinka, löjrom, sparris och råraka. 
Såklart ska det vara champagne också!



Foto: Erika Berglund
Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Utseendet! 
Allt har blivit så fixerat vid att se bra ut. 
SvD redovisade en studie som visar att företag värdesätter ditt utseende i samma grad som din kompetens och utbildning när de anställer. 
Då har det verkligen gått för långt!

Ni blir ju denna frågan lite konstig kanske men jag måste ju.
Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Det skulle väl vara mitt, enligt mig, runda ansikte och äppelkinder, men då får jag höra att det är fint. 
Men jag har svårt att hålla med. 

Vilken levande människa föraktar du mest?
Med att ha så bra människor runt om sig är det lite svårt att komma på faktiskt. 
Men jag säger Anders Behring Breivik. 
Fy, jag ryser.

Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan. 
Vem skulle det vara? 
Då vill jag komma tillbaka som en av tjejerna i First Aid Kit och sjunga på Polar Music Prize. 
Skulle dö för deras röst. 
Det vackraste jag hört! 


Var skulle du helst av allt bo?
Får jag välja vill jag bo i vårt timmerhus i Ångermanland. 
Jag säger fortfarande vårt även om de nya ägarna flyttade in i somras. 
Det är svårt att inse att det är sålt och jag skulle köpa tillbaka det direkt om jag hade råd. 
Då hade vi kunnat firat jul mitt ute i skogen vid Ångermanälven ett år till. Jag kan verkligen slappna av där, natten är verkligen kolsvart samtidigt som en snötäckt stor äng lyser upp. 
Det är knäpptyst och även om det ofta är någon meter snö är det den platsen som värmer mitt hjärtat mest. 
Men det här året blir det Stockholm i stället. 
Måste nog säga att en bostadsrätt på söder i Stockholm vore inte fy skam heller. 
Men då vill jag ha båda!




Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Deras förmåga att lyssna och närheten till skratt. 

Hur skulle du vilja dö? 
Så långt ifrån en sjukhussäng som möjligt, jag är gammal och dör av ålder hemma i min säng. 

När ljuger du?
När jag säger att Canon är bättre än Nikon bara för att jag själv har Canon. 
Egentligen vill jag byta ut hela min utrustning. 
Ibland tar jag till en vit lögn. 
Jag kanske köpt fyra chockladkakor för att jag inte kunde bestämma mig för vilken sort jag skulle ha men säger jag att jag bara köpt en. 



Foto: Erika Berglund

Tack så mycket för hjälpen Erika och ha en fin jul.

2 kommentarer:

Peter Holgersson sa...

Det var länge sedan man satt fast i julkalender-träsket men nu gör man det igen. Mycket kul läsning om spännande fotografer. Och bra är att man inte kan tjuvöppna luckorna i förväg. Tack Lars!

Lars D sa...

Tack Peter, snälla ord.
Jag har hoppats att ni (läsarna) skulle gilla det eftersom
jag gör det:-)

/LarsD

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden