onsdag 21 december 2016

Lucka 21 med Lina Haskel

När du öppnar lucka 21 är det Lina Haskel du möts av.
Bilden av henne är tagen av Johanna Norin som var med i julkalendern redan förra året.
Se den luckan här.

Lina har många järn i elden, ja det kommer du se när du läser den här luckan.
Jag träffade henne första gången på Kamratpostens redaktion på Sveavägen i Stockholm. Jag var där för att göra ett reportage om chefredaktören och Lina var där för något annat.
Självklart trodde jag hon var släkt med den gamle KvällsPosten fotografen Bertil Haskel, men det är hon inte.
Nu kör vi va?

Lina Haskel mina damer och herrar.

Är det något reportage/jobb du är extra nöjd med från året?
Ja, tre skilda jobb har utmärkt sig. 
Ett stort reportage i musiktidningen Sonic där jag följde rockbandet Viagra Boys. 
Ett kommersiellt fotouppdrag för en mat-poddradio för Lantmännen. Sen har jag också ett deltidsuppdrag som chefredaktör för tidningen Får Jag Lov, ett frilansuppdrag jag haft i två år. 

Berätta mer?
Musiktidningen Sonic är en papperstidning som fortfarande satsar på bra fotografi. 
Jag har jobbat för dem i 11 år, lika länge som jag drivit min egen firma. 
Just att vara flugan-på-väggen i musiksammanhang är en favoritgren för mig, jag tog mina första stapplande steg som yrkesfotograf just med bilder från backstageloger och turnébussar. 
Det känns alltid lika hemtamt att dokumentera musiker. 

I höstas plåtade jag för säsong 3 av poddradion Matsamtalet som Lantmännen står bakom, det är riktigt kul att få plåta mer och mer mat.

Sedan ett par år delar jag också min fotograftid med frilansuppdraget som chefredaktör för Sveriges ledande dansbandstidning, Får Jag Lov firar 25 år 2017 och det är fantastiskt att göra en tidning om en såpass stor musikgenre som ändå märks så lite i storstäderna.



Foto: Lina Haskel

Vad är din idé om fulländad lycka?
Det har väl med hälsa, kärlek och trygghet att göra.

Har du haft en riktigt dålig drogupplevelse?
Nej, har inte sett någon anledning att prova något tyngre än alkohol.

Vilken är din största fobi?
Jag har två! 
Insidan av handleder, efter att som 8-åring ha sett "Den siste kejsaren" på bio. 
Kan varken själv peta eller låta andra ta på mina handleder, eller röra andras. Min andra fobi är torn. Inte så mycket i form av höjdrädsla eller svindel, alltså. Skräckkänslan kommer av att stå nära tornen, på marken. Kan vara vindkraftverk, fabriksskorstenar, tv-master, fyrtorn och så vidare. Fobin blir då och då utmanad i mitt yrke, senast när jag skulle ta mig upp på en stor biogastank i Linköping under ett fotojobb för Reader's Digest Europe.





Däremot har jag inte längre så stora issues med kackerlackor, water bugs och vägglöss, eftersom jag bodde i New York under några år på 00-talet och tror jag är klar med ångest över sådant. 

Vilken är din favoritsvordom?
Shit!

Vad är din bild av total misär?
Min första tanke är politiska fångar som blir isolerade utan att veta något om framtiden, kombinerat med fysisk och psykisk tortyr och sjukdom på det. 

Vad ogillar du i din personlighet?
Min beslutsångest! Att stå på en pizzeria och välja från en meny kan ta löjligt lång tid, det är ju så mycket att välja på.




Foto: Lina Haskel

Vad ogillar du i andras personlighet?
Falskhet och fasader. Och folk som ställer in planerade saker i sista stund. 

Vilken levande människa beundrar du mest?
Jag beundrar snarare handlingar än specifika människor.

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Skönhet.

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Utseende är helt irrelevant. Det som spelar roll är hur kroppen mår. Visst har jag några utseendenojor som verkar hänga kvar genom livet, men inget jag ens vill bry mig om att ta upp här. 



Foto: Lina Haskel

Vilken levande människa ogillar du mest?
Pedofiler är nog de lägst stående människorna enligt mig.

Vilken bok har betytt mest för dig?
"Bildriket" / Min nya skattkammare av Birgitta Westin från 1984. Jag fick den av pappa när jag var 6 år, den gav mig en magisk ingång till bildkonstvärlden. Speciellt fastnade jag för Giorgio di Chirico och Edvard Munch, och när jag 20 år senare bodde i New York och såg deras målningar på riktigt blev jag ordentligt starstruck. Fast rent konkret har förstås min egen fotobok "Folkets Hus – Space in common", som jag gav ut på Journal förlag 2013, betytt enormt mycket.

Det konstigaste stället du vaknat upp på?
En grässlänt i Humlegården mitt i centrala Stockholm en sommarmorgon. 
Fråga inte.

Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan. Vem skulle det vara?
En astronaut. Jag kommer inte bli astronaut i detta liv, så min enda chans att få se rymden är att bli det i nästa. Jag är superintresserad av att förstå universum och eventuellt liv därute, jag har till och med läst och tentat två kurser astronomi på universitetet de senaste åren. 



Foto: Lina Haskel

Var skulle du helst av allt bo?
Frågade du mig vid millenieskiftet hade jag sagt New York, så jag flyttade dit 2004 och pluggade foto på ICP, gjorde praktik på Rolling Stones bildredaktion och frilansade en tid. Efter några år kände jag att jag var klar med det och flyttade hem till Stockholm. 
Men eftersom jag för en tid sedan träffade kärleken i Malmö har jag nu blivit dubbelbaserad, och har både bostad och kontor både i Stockholm och Malmö. 
Inte helt fel, med tanke på mitt yrke. Fast ett extra hus nånstans i Sydeuropa vore förstås inte fel.

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Lojalitet.

Hur skulle du vilja dö?
Jag har alltid sagt att om jag blir dömd till döden och får välja avrättningssätt, så vill jag giljotineras. Kanske för att jag är född 14 juli? 
Jag undrar hur det känns när man hör bilan falla och närma sig, och även på hur många millisekunder man är vid medvetande efter kapningen. 
Fick jag välja avrättningssätt så skulle jag ju få svaren på de undringarna, och samtidigt få lära mig nya saker ända in i döden. 
Visserligen skulle jag inte få använda min kunskap eller kunna sprida den vidare, men ändå. Fast det här gäller bara om jag blir dödsdömd. 
Helst vill jag ju leva vidare utan den här kunskapen.




Foto: Lina Haskel

Vad är din största extravagans?
Taxi. Jag älskar taxi. Och snäppet bättre hotell än vad som egentligen behövs. 
Och så dubbla och trippla uppsättningar av det mesta, eftersom jag avskyr att packa, men reser mycket. Fast det är inte en extravagans, utan snarare ett sätt att inte bli komplett galen.

När ljuger du?
Vita lögner kanske, för att slippa såra folk.

Vilken är ditt favorityrke?
Det är ju de båda yrken jag har; fotograf och chefredaktör. Jag gör båda jobben som frilans i min egen firma och hade jag inte gillat yrkena skulle jag självfallet satsat på en trygg anställning, troligen i bild- och/eller tidningsbranschen.

Vad är ditt motto?
Sedan säkert 15 år är min e-mail-fot "Ambition is a dream with a V8 engine" (Elvis Presley), men på senare tid har jag insett att good ol' "Carpe diem" inte är så dumt. 
Men hemma på väggen hamnar det icke. 

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?
Tittar på skräp-tv.

Ångrar du något i livet?
Nej, en del saker kanske jag inte skulle gjort om idag, men det har gett mig erfarenheter. Präktigt men sant.

Tack så mycket för hjälpen Lina, hoppas du får en härlig jul och nyår.
Linas hemsida.
Får jag lov:s hemsida.

Imorgon när du slår upp ögonen finner du här på kalendern en fotograf som redan nu etablerat sig fint på fotograf-himlen.
Välkommen!



Foto: Lina Haskel

Inga kommentarer:

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden