måndag 18 december 2017

Lucka 18 med Claes Thureson


Det här är min kamrat Claes Thureson, det är jag som tagit bilden på honom.
Han i sin tur tog med mig och mina döttrar till en stuga högt upp på fjället utanför Grövelsjön där jag tog bilden.
Strax efter det kom det renar som vi hälsade på och barnen tog selfies med dem.
En hette visst Zlatan och någon annan Messi. 
Ja - lite som en vanlig dag på fjället alltså.
Claes jobbar inte fulltid med fotografi men jag tycker han verkligen tagit ett stort steg med sin fotografi det sista året.
Jag är glad att han ville vara med i min kalender.

Claes Thureson mina vänner!

Är det några bilder du är extra nöjd med från året?
Ja, nej, jag vet inte. 
En del bilder med solnedgångar blev rätt bra. 
Men jag har lagt mer tid på fotboll.

Berätta mer?
Det är ju likes på Instagram som gäller för mig som amatörfotograf, och jag har märkt att solnedgångar, och soluppgångar med för den delen, gillas mycket. 
Men egentligen är det fotbollsbilderna med Ariana FC jag är mest nöjd med. 
Förra året fick jag genom mina barn nys om ett fotbollslag som gjorde jättemånga mål och att alla i laget var så glada. Jag blev nyfiken och kollade in dem, och det stämde! 
Där stod jag med kameran och plötslig kom Norlla Amiri, som startat klubben, och undrade om inte jag kunde skicka bilder. 
Kul tänkte jag, de spelade i division 8 och det var första året. 
Hux flux släppte de in mig i laget och jag har hängt med dem mer och mer i två år nu. Just nu ska jag få klart en film till dem. Det här är verkligen roligt att få följa deras väg, och en gästvänlighet och öppenhet jag aldrig skådat. 
Det ska bli spännande att vart den här resan går.

Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?
Man, 50, friluftslivsintresserad, nyfiken, snöälskare.



Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?
Jag får aldrig några frågor. 

När var du riktigt lycklig senast?
För bara några timmar sedan när jag skrattade så jag kiknade, och jag blev lycklig över att fortfarande kunna skratta som ett barn, men sällan gör. Och igår kväll när min äldste son spelade tennis och jag hans glädje i ögonen. 
Eller igår morse när jag vaknade skittidigt och gick ut med hunden i dimman, bara hon och jag, medan alla i husen sov.  

Vad är du rädd för?
Döden och smärtan. 
Både för min egen del och mina närmaste.

Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?
En drake! Eller ett lejon. Kanske en havsanemon. 
Jag vet inte. 
Andras tatueringar gillar jag, men måste verkligen jag?

Hur är du som bilförare?
Ungefär som alla andra, alltså långt bättre än genomsnittet. 
Men mest längtar jag efter att få cykla istället.

När blev du vuxen?
Vuxen? Är det när man slutar leka? Eller börjar ta ansvar? 
Men nog hände något när jag gjorde lumpen. Förståelsen för det kollektiva, glädjen i att hjälpa andra, tryggheten i att veta att andra skulle ställa upp för en. 
Och insikten att krig måste vara fruktansvärt, när det inte finns någon trygghet någonstans.  



Vilket är ditt sämsta köp?
Boxningsfiguren från Hobbex. Det var en uppblåsbar plastfigur med en sandtyngd i botten, så när man slog till figuren så reste den sig upp av sig självt. Skittråkig, men jag hade längtat så mycket efter den. 
Trots morfars 10 procents rabatt i affären så var det inte värt pengarna. 
Jag fick helt enkelt fortsätta bråka med brorsan.
(Haha, jag köpte också den där och den gick sönder efter två slag)

I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?
Rikard Wollf. Det hade blivit så bra. 

Vad ogillar du i din personlighet?
Att ha svårt att komma till skott, och att jag alltför ofta inte svarar eller frågar rakt på sak.

Vad är din bild av total misär?
Krig, i vintertid, med dåliga kläder och under belägring.  

Vad ogillar du i andras personlighet?
Oginhet.



Vilken levande människa beundrar du mest?
En som jag beundrar ofta och mycket är min äldste son, som har Downs syndrom. 
Han vrider på ens perspektiv och sätter alltid njutningen i främsta rummet. 
Vad som än händer, oavsett om det är sent på kvällen eller bråttom till ett tåg. 
Och som när jag är missnöjd och skäller på honom svarar med frågan : ”Vad håller du på med?" 

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Förmågan att tjäna mycket pengar.

Vilken är din största fobi?
Det är nog höjder, men inte i närheten av en riktig fobi.

Vad är din största rädsla?
Att någon i familjen ska råka illa ut.

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Tånaglarna! 

Var skulle du helst av allt bo?
Norrbotten. 



Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Att de finns och finns kvar, även efter många år utan särskilt mycket kontakt.

Hur skulle du vilja dö?
Helst inte alls, men det är inte realistiskt. Så då får det vara mysigt, med vänner och familj som liksom nattar en. 

Vad är din största extravagans?
Mörk rom.

När ljuger du?
Jag är för feg för att ljuga annat än om jag måste. 

Vilken är ditt favorityrke?
Geolog, som jag är, det är bra. 
Det är nog mitt favorityrke. Fotograf hade förstås varit fint, men det verkar vara så tufft att få ihop pengarna. 



Vad är ditt motto?
Jag har inget. Men det är kanske bra att ha, något att hålla sig till. 
Fast jag vill ha många, annars kan det bli enahanda.

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?
Du får en, inte några: Som en mental hälsotest går jag in på Nordfronts hemsida. 
Om jag fortfarande blir så upprörd över dumheterna de skriver att hjärtat bultar och adrenalinet rusar vet jag att jag inte är galen.

Ångrar du något i livet?
Ja, de där chanserna jag inte tog när de fanns för att jag inte riktigt vågade. 
Fast, de kanske inte var så många egentligen. 
Och de kanske bara finns nu, som en efterhandskonstruktion? 

Vad gör du i jul?
Tar det lugnt, hoppas jag. Med familjen, och vila upp mig inför januari.  

-----

Tack så mycket för hjälpen Claes. Bilderna är såklart tagna av Claes i det här inlägget.
Kolla gärna in hans Instagram också och följ honom direkt.

Imorgon klockan 06:00 så finner du en ny fotograf i luckan.



4 kommentarer:

Per Wingqvist sa...

Du har öga för motiven Claes, dom som är motsatsen till solnedgångarna. Men du får lägga in fler av dom på instagram så att vi kan "lajka" 😉

Claes Thureson sa...

Tack Per, jag ska försöka hitta den perfekta balansen mellan solnedgångar och dess motsats! Hoppas du får en skön jul och en bra start på nya året!

Richard Lindgren sa...

En septemberdag 2011 stod jag och och sålde vykort på en marknad i Motala. Helt plötsligt kommer en kille fram till mig och börjar intressera sig av mina kort. Efter vi samtalat en stund säger killen "Jag är ute och letar efter någon som vill berätta sin historia för mig. Skulle jag kunna få hänga med dig i helgen?". Det blev mitt första möte med Claes och han följde med oss hem för att lyssna på min historia bakom mina bilder. Jag har efter detta varit nere i Malmö och träffat honom och hans familj.

Jag har alltid imponerats av hans talande bilder. Bilder som ofta inte behöver någon vidare förklaring. Bilder som talar för sig själva. Jag är tacksam än idag att han vågade söka upp mig där trots att vi aldrig träffats tidigare. En kanonkille som delar med sig av sitt liv genom sina bilder.

Tack Claes!!

Claes Thureson sa...

Hej Richard!

Länge sedan vi sågs, tack för dina fina ord! Hoppas allt är väl med dig och familjen. Även om vi inte träffas håller jag koll på dig och dina fina bilder via Facebook. Det är så kul att se att du tar dig vidare med utställningar och oförtrutet jobbar vidare med din idé. All lycka till dig och dina 2018!

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden