måndag 5 december 2016

Lucka 5 med Nora Lorek


Redan i mitten av november stod det klart att Nora Lorek skulle kamma hem det mesta i studenternas picture of the year, se mer här.
Stort grattis!

Så det är med lite extra stolthet jag i lucka 5 presenterar Nora Lorek för er.
Slit upp och kolla direkt!


Är det något reportage/jobb du är extra nöjd med från året?
Det kan ta evigheter innan jag kan känna mig nöjd med nåt. 
Upplevelsen som jag har när jag träffar människorna brukar väl överträffa bilden, i alla fall om inte människorna jag fotar är idioter. 
Men i år kan man väl lugnt säga att Djungeln är min darling.

Berätta mer?
Jag gjorde mitt examensarbete i ett flyktingläger som kallas Djungeln utanför Franska kuststaden Calais. 
I och med att jag inte kan ett ord franska fanns det inte så mycket annat att göra i staden. Så jag hängde i lägret i princip dygnet runt under några veckor. 
Nu i slutet var det upp till 10 000 flyktingar och migranter som bodde där. 
Antingen i hopp om att lyckas ta sig till Storbritannien eller i väntan på uppehållstillstånd i Frankrike. Under tiden byggde de upp sitt eget samhälle. 
När affärerna inne i Calais var stängda såldes allt man behövde i skjulen och inne på restaurangerna rullade Indiska filmer när generatorerna väl var igång. 
De gjorde helt enkelt det bästa av misären.
Många av killarna som jag träffade första gången i december 2015 blev som bröder för mig och lärde mig allt från hur man bäst gömmer sig i lastbilar till arabiska. 
När vi inte drack te med mängder socker fotade jag. Men jag märkte ju att jag var där alldeles för länge för att bara fota. 
Man kan väl säga att det blev en tid blandad av foto, mycket skrivande, volontärande och allmänt häng i rökiga och mögliga små skjul.





Foto: Nora Lorek

Vad är din idé om fulländad lycka?
Vetskapen om att alla människor har samma rättigheter och förutsättningar skulle kännas rätt bra. Fram tills dess nöjer jag mig med privilegiet att få jobba med det jag älskar och förhoppningsvis snart ett förstahandskontrakt i Göteborg och lagom med frilansuppdrag. Man får väl ta det man får.

Har du haft en riktigt dålig drogupplevelse?
Nej. Har trots alla festivaler genom åren lyckats hålla mig undan skiten.

Vilken är din största fobi?
Tortyr på sträckbänk. 
Jag har nåt barndomsminne av en scen från Asterix och Obelix med just sträckbänkar. 
Men det är mer än 10 år sedan så gissningsvis är det värre i mitt huvud än i filmen.

Vilken är din favoritsvordom?
Mög.



Foto: Nora Lorek

Vad är din största rädsla?
Att förlora mina minnen och inte ens känns igen de viktigaste personerna jag har. Att inte känna igen mina egna bilder och texter. 
Hemskt att bara tänka på det.

Vad ogillar du i din personlighet?
Prestationsångest, brist på tålamod och att jag är på tok för seriös ibland.
Jag har förmågan att göra långa att göra-listor och glömma bort var jag har lagt dem.





Foto: Nora Lorek

Vad är din bild av total misär?
Svårt att svara på när man har haft ett bra liv så långt. 
Det är väl också rätt olika beroende på var i världen man befinner sig. Död och misären jag har sett utomlands går väl inte att jämföra med något jag skulle definiera som misär här i Sverige.
Ofrivillig ensamhet och maktlöshet som nåt övergripande kanske?


Vad ogillar du i andras personlighet?
Egoism, hat, rasism.

Vilken levande människa beundrar du mest?
I de flesta fallen är det väl handlingar som jag beundrar hos människor så jag kommer faktiskt inte på någon särskild på rak arm.

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Konstant effektivitet.



Foto: Nora Lorek

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Händerna. 
Jag har sett för många bilder på mig hållandes en kamera.

Vilken levande människa ogillar du mest?
Jag brukar mer tycka synd om dem. 
Men allmänt hatiska människor som sätter sitt eget bästa före andras rättigheter. 
Listan på potentiella kandidater känns lång om vi tittar på dagens maktmissbrukande kapitalister.

Vilken är din största motgång i livet?
Nu i efterhand skulle jag säga min epilepsi och mina två hjärnoperationer pga godartad hjärntumör. 
Inte först och främst sjukdomen men hur andra och jag själv har bedömt min handlingsförmåga utifrån det. 
Sedan är det väl inte jättekul att hänga på sjukhus.

Vilken bok har betytt mest för dig?
Det var intressant att läsa Ibsens Ett dockhem för första gången efter att ha insett att det är den jag fått mitt namn ifrån. Sena 1800-talets kvinnokamp.
På senare år har jag blivit otroligt dålig på att läsa ut allt, hoppar mellan olika böcker och läser mest för att kunna somna. 

Men två som jag idiotiskt nog läser parallellt just nu är Erik de la Regueras Gränsbråtarna och Jenny Nordbergs De förklädda flickorna i Kabul. 
Himla bra och inspirerande båda två!




Foto: Nora Lorek

Det konstigaste stället du vaknat upp på?
En möglig koja som stod vägg i vägg med stora moskén i flyktinglägret Djungeln. Det första jag hittade när jag flyttade in var en liten död råtta. Och jag behövde aldrig ställa nån väckarklocka, jag kunde lita på att morgonbönen skulle ta sig igenom mina öronproppar.

Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan. Vem skulle det vara?
Trump. 
Gärna före den 20e januari. Så har jag makten att lämna över viktiga beslut till personer som faktiskt är kapabla till att ta dem och donera alla mina pengar till Läkare utan Gränser eller nåt.

Var skulle du helst av allt bo?
Göteborg. 
Gärna ett förstahandskontrakt med förråd och lagom enkelparkerad garageplats. 
Helst utan att jag förlorar min kötid på boplats och med en billig hyra så att jag kan flytta utomlands några månader då och då när vintern här uppe blir för mörk och deppig. Definitionen av lycka.

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Att de finns kvar även när jag jobbar för mycket och glömmer bort att det finns ett liv utanför mina projekt. 
Tålamod och förmågan att få mig att skratta när jag som minst känner för det.




Foto: Nora Lorek

Hur skulle du vilja dö?
Det är lite väl tidigt att fundera på det.
Kanske bara somna när jag är 88? 

Nöjd med livet och med känslan att jag har gjort det mesta jag velat göra och fått sagt allt jag velat säga.

Vad är din största extravagans?
Min Sodastream. Bubbelvatten är enda vardagslyxen jag inte kan motstå. 
Plus åtta timmars sömn och att kunna duscha varje morgon när jag är hemma.

När ljuger du?
Ibland när jag är på jobb utomlands och är för trött på frågor om ifall jag är gift och vill slippa tjafs om huruvida kvinnor får jobba på egen hand. 
Annars bara ytterst sällan, i alla fall medvetet.




Foto: Nora Lorek

Vilken är ditt favorityrke?
För mig frilansande bildjournalist med många uppdragsgivare. 
Har man privilegiet att välja ett yrke man älskar tycker jag man ska göra det. 
Om det inte finns ekonomiska eller andra faktorer som gör att det inte går såklart.

Vad är ditt motto?
Ma fi mushkila!

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?
När jag är lat äter jag popcorn till middag och lägger patiens som nån slags meditation.
Och i bilen sjunger/skriker jag med låtar jag inte kan texten på. 

Det blir extra bra när texterna är på franska eller nåt annat språk jag inte kan.

Ångrar du något i livet?
Inget konkret som jag kommer på. Det finns nog en del småsaker men alla dåliga val har väl ändå på nåt sett lett en till att bli den man är idag. 


Tack så mycket för hjälpen Nora, ha en riktigt fin december.
Jag tycker du som öppnat den här luckan kan gå in på hennes hemsida också.

Imorgon i lucka 6 går vi in och korsbefruktar stillbilden med filmen lite.
Det är en man, en fin sådan.
Håll utkik!





Foto: Nora Lorek

1 kommentar:

dennis töllborg sa...

Nora är grym fotograf, och dessutom är hon en hon en himla schysst kvinna att arbeta ihop med, ställer upp och hjälper till/Dennis Töllborg

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden